Det är säkert många av oss som har haft anledning att fundera lite på detta med att vara självförsörjande, till någon grad i varje fall. För när vi under denna situation med detta virus märker hur beroende vi är av omvärlden så inser vi också vår bräcklighet i detta system.
Det räcker till exempel med hårda vindar, som får ett enormt containerfartyg att fastna i Suezkanalen, för att en stor del av världens transporter ska sättas på paus. Plötsligt staplas fördröjningarna på varandra.
Att bli en del av något större
Hur man praktiskt närmar sig någon grad av oberoende är enkelt. Det finns gott om kurser i saker som odling, snickeri och hur man lär sig jaga och hantera ett jaktvapen för det sin är intresserad.
Det gäller bara att ta steget och anmäla sig för att ta del av denna kunskap som alltså är relativt tillgänglig. Sedan kommer det förstås en ekonomisk bit i att realisera den kunskap som man har tillskansat sig – men finns det en vilja så finns det en väg, som det heter.
Det fina med den kunskap som du sedan har tillskansat dig är att du själv också kan dela med dig av den och sprida den vidare till andra. På så sätt kommer din investering andra till gagn och du får dessutom sällskap och kamrater att utbyta erfarenheter med.
Det är också sådant som skapar tilltro och band oss människor emellan. För vi spenderade trots allt huvuddelen av vår historia med att jaga och samla in föda tillsammans.
Det är först på senare tid, ur ett historiskt perspektiv, som vi faktiskt har börjat tappa dessa praktiska kunskaper kring hur vi kan överleva ute i det vilda. Visst känns det nu som om att det är dags att börja återerövra dessa färdigheter.
Vet du inte var du ska börja så ta en promenad i skogen och knyt an till tidlösheten som finns därinne. Det ger alltid uppslag till idéer.